Anfall av galenskap

- Hej älskling! Jag är hemma nu!
- Hej! Hur va kursen?
- Den va superbra! Det här kommer bli en rolig höst! Har du ätit redan?
- Nej jag ville vänta på dig och jag vet inte vad vi ska hitta på...
- Jag vet inte heller..kanske en mild soppa, typ blomkålssoppa med lite korv i kanske? säger jag och börjar leta bland skafferivarorna.
- Titta här! Två "Varma Koppen" kantarellsoppa! Det blir väl bra?
- Jag tror det ska finnas en burk Campells soppa...
- Ok, fixa maten du då! snäser jag och går med arga steg in i badrummet.
Ilskan eller om det irritationen bubblar och kokar. Vad hände? Varför blev jag så här? Jag va ju glad och nöjd för bara några sekunder sedan!? Jag är nog galen...
Jag går ut från badrummet och in i köket där min sambo står och väntar och också undrar vad som hände. Han kommer fram till mig och vill ge mig en kram och jag fräser
- Jag är faktiskt törstig! Låt mig dricka och sluta stirra på mig! Och du kan göra din mat bäst du vill!
Jag dricker ett halvt glas vatten och går och lägger mig på sängen och tjurar. Men ingen sambo kommer för att trösta... Jag går upp efter en stund för nu är jag jättehungrig och någon stans ville jag ju att han skulle komma till mig.
- Jaha, vem ska fixa maten då? Fast det är väl ingen idé att jag gör något för inget jag gör duger ju åt dig! fräser jag i irriterad ton
Min älskade, tålmodiga sambo säger inget utan kommer bara fram till mig och kramar mig. Jag känner tårarna komma men kämpar tappert för att hålla emot
- Ska jag göra lite soppa? frågar jag med tunn röst
- Ja tack! svarar min sambo med kärlek i rösten och fortsätter med ännu mer kärlek i rösten
- men ibland är du en galen häxa som är svår att förstå sig på!