Luften var tung och mättad av lukter, allså både dofter och stinkande saker. Just nu är jag väldigt sensitiv för lukter och jag försöker att hålla mig neutral till dom, därför använder jag ordet lukt. Det luktade brännässlor, äpplen, varm asfalt, svett, parfym, damm, mögel, stekt lök, tändvätska från grillen, banaskal, nyklippt gräs, diskmedel, tallkåda... Jag övar mig på att bara observera och konstatera utan att värdera och döma. Undviker att tänka ord som är laddade med en värdering. Till exempel sött eller friskt skapar gärna en bild av något positivt och motsatsen, surt eller unket, skapar en bild av något negativt.Till slut kändes det som alla lukter kröp på mig, dom blev som fysiska varelser som omringade mig. Jag kunde inte komma undan. Över allt fanns dessa lukter, ute så väl som inne. Vad skulle jag göra? Jag kan ju inte stänga av näsan eller gå runt med en klädnypa på näsan! Jag försökte tänka positivt, tänk på något annat...men det gick inte. Lukterna kom till mig som färgade ormar i luften. Irritationen inom mig växte hur neutral jag än föröskte vara. Hjärnan började bli varm, det kändes till och med på utsidan, pannan och kinderna hettade. Jag kände att ett anfall var på väg...Då kom molnen! Stora, gråsvarta, härliga åskmoln! Jag hörde åskan dåna på avstånd och hur den kom närmare och närmare. Plötsligt öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Åskan och blixtarna ljungade över himlen!Vilken lättnad! Vilken njutning! Jag stod ute, under tak, och bara tog in allt. Jag kunde återigen andas utan att plågas av alla lukter...irritationen försvann med regnet och hjärnan svalnade.Nu spricker molnen upp och en vacker regnbåge spänner över hela himlen!
