Vaknade med en molande huvudvärk, en sån där som ligger i bakhuvudet och strålar ner i nacken och upp mot tinningarna. Bara det att vakna med huvudvärk gjorde mig irriterad. Tur att sambon redan åkt till jobbet, för jag ville inte prata med någon. Drack ett stort glas Proviva och klädde på mig för min dagliga morgonpromenad (har ett gäng hundar, ja katter också för den delen). Det var mycket varmare ute än jag trodde så jag hade alldeles för,ycket kläder på mig. Svetten började rinna och dessa "underbara" värmevallningar hjälper ju gärna till också. Började med att en mamma med barnvagn och tre ungar blockerade hela gångvägen för barnen ville inte gå längre. För i h-e, lär ungarna att lyda ochh flytta på dom när det kommer folk. Det har jag lärt mina ungar och hundar. Jag bet mig hårt i läppen för att inte säga något riktigt elakt och gick ut i det höga gräset (fullt med fästingar) för att komma förbi.Irritationen låg som ett järnband längs ryggraden. Då kommer nästa "hatobjekt" , racercyklisterna! Dessa gubbar som tror dom är unga tävlingscyklister och far fram som blådårar, klädda i stylade cykelkläder och liten rygga på väg till jobbet. Dom måste ju cykla fortare än bussen och tåget... dom plingar och skriker att man ska flytta på sig, helst hoppa ner i diket. Sen när dom kommer ut på bilvägarna tycker dom att alla bilister också ska flytta på sig för dom. Jag ser rött bara jag hör dessa cykleplingor! Väl hemma åt jag en god frukost, tog en tablett för huvudvärken och satte på radion... då spelade dom Wake Me Up med Avicii och den gör mig så glad så jag började dansa runt förmig själv på kösgolvet. Hundarna tittade på mig som om jag vore galen - och det vet vi ju att jag är!
