Irriterande galen
Jag böjar sakta inse att jag är galen...men har just nu inte förmåga att göra något åt det.
I vissa lägen blir jag så oförklarligt irriterad att hjärnan fullkomligt kokar över. Jag kan inte tänka klart, känner en lust att skrika, kasta saker och funderar på att bara dra... Det är så lite som behövs föratt utlösa mitt "anfall" och när det gått över bara gråter jag.
Igår sa min sambo "Älskling, imorgon kan du väl plocka fram alla räkningar som ska betals den här månaden?"
Just då höll jag på att läsa en spännande bok och något bara explodrade i huvudet på mig. Jag slängde ifrån mig boken och rusade upp och snäste "Visst, jag ska göra det nu på en gång!" Gårmed hårda bestämda steg in i arbetsrummet och börjar härja runt. Min stackrs sambo blir helt förtvivlad och förösker nå fram till mig och säger "Vännen, inte nu! Jag frågade om du kunde göra det imorgon!"
Jag hör hans ord men dom når liksom inte fram till det som styr min överhettade hjärna. Jag stormar på som en furie, skriker åt honom att lämna mig ifred. Någon stans i djupet vet jag att hans ord har triggat mitt dåliga samvete. Jag borde ju ha plockat fram och attesterat alla räkningar utan att han ska behöva påminna mig...
Sakta lägger sig irritationen och ilskan och tårarna börjar rinna... jag kryper in i famnen på min stackars sambo som ömt tröstar mig och jag gråter mer och mer...till slut är jag helt slut och somnar i hans varma, starka armar.